Ja, den här bloggen handlar förstås om Gideonsberg, men för mig är det omöjligt att inte beröra seriekollegor. så ni kommer att undslippa blogginlägg om Rytterne och BK30, men jag kan inte som ni vet låta bli att beröra VIK. Åkte ut inte med buller och brak utan det var lite på kniven där Fanna drog det längsta strået. Det måste vara lite tungt, spelare lämnade, men inte så jättemånga utan lite så där normalt där några drog till USA, andra studerade och det var Wictoria Zetterberg som lämnade för en klubb i grannskapet och det blev Forsby. Kände en morgonen när jag reflekterade att det kändes positivt kring dem, känslan jag fick förrförra helgen när jag såg dem i futsal, att det är ett lag och på. De är tända. Hemsidan utstrålar positivitet med Marie Segerholm på landslagsläger och jublet över "guldet" förra helgen. Det känns kul. Gideonsberg känns också kul när de ansluter till tvåan från andra hållet med en utmaning. Samma serie, en trillar ur efter ett par fina säsonger, ett går upp och det finns en positivitet underifrån. Glad att VIK har kvar sin och inte tappade. De har verkligen en lagsammanhållning. Tänkte när jag ställde in cykeln i förrådet härom dagen på Romfartunas walk-over mot BK30 som gav de där gratispoängen som utan dem så hade allt ljusblå kämpande varit förgäves. Kände tacksamhet över dessa walk-over poäng. Oj, nu drog det iväg lite denna novembermorgon...
Bild: Matilda Erlandsson VIK:s hemsida
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar